Toscanatips

En fördel med att semestra med goda vänner som varit på en plats i drygt 10 år, är att man hittar godbitarna direkt, utan att behöva spilla tid på att leta själv. Förra sommaren semestrade vi med våra Italienfrälsta vänner i Toskana. Jag delar gärna med mig av mina favoriter av vår Italienvecka.

Vi bodde på en gård 2 mil norr om Siena, alldeles vid avfarten till Colle di Val d'Elsa vid motorvägen. Gården heter Fattoria Belvedere och läget precis vid motorvägen gör den perfekt när man vill ta sig iväg på dagsutflykter för att prova vin. Eftersom gården dessutom ligger precis på gränsen utanför Chianti Classico, är det bra priser på övernattningen. Man hyr en lägenhet med självhushåll. Tvätten kan man hänga på linor bredvid hästhagen. Tuppen gal på morgonen och man känner att man är på en riktig gård. De gör ett eget vin, olja, och Vin Santo, som man kan prova.

I Colle di Val d'Elsa, uppe i gamla stan, finns ett enotek Il Salotto, där vi hittade en favoritgrappa, Moscato di Poli. Den är svår att få tag på på andra ställen, men här plockade jag den sista flaskan. Vinerna håller hyggliga priser; det är inte billigt i Italien. Ofta är det i alla fall billigare på enoteken, än hos producenterna. Vilken skillnad mot Rhône! Servicen är ypperlig på enoteket. För att sysselsätta barnen medan vi vuxna botaniserade bland flaskorna fick barnen varsin sked av tre olika sorters chokladkräm. Det var en solklar favorit, vit choklad med apelsinsmak, så naturligtvis köpte vi en burk med oss hem. Smart försäljningstrick, vi gick på det direkt :-)

Av producenterna vill jag nämna speciellt tre stycken:
På Isole e Olena hade vi bokat besök. De tar endast förbokade besökare. Vi togs emot av producentens förtjusande fru, och fick en riktigt bra provning. De gör lite mer eleganta viner än normalt. Precis min smak! Jag föll som en fura för deras enastående Syrah.

En annan producent vi bokat besök hos var Querciabella. De tar inte heller emot obokade besök, och tyvärr säljer de inte heller vin på gården, annars hade det blivit både dyrt och trångt i bagaget! De gör ett enastående vitt vin, Batàr, som nog var det godaste jag provat på länge. Tyvärr kom ingen flaska med hem, men några månader senare fanns det på Systembolaget så jag norpade med mig några flaskor :-)

Den tredje producenten som jag varmt rekommenderar, är en mindre producent där det bara är att åka förbi. Fattoria La Ripa hade ett brett spektrum av viner, och det var nog där vi provade flest viner. Deras enklare Chianti Classico skulle tydligen säljas på bolaget snart i halvflaska enligt ägaren. Tyvärr har jag missat att hålla utkick, men dyker den upp är det bara att köpa!

På vägen hem tog vi biltåget från Verona och klev av i Hamburg, det rekommenderas verkligen att slippa köra alla milen genom Tyskland. Vi övernattade i Modena innan tågavfärden, och hann med att besöka en Parmesan-tillverkare, Società Agricola Montorsi. Även det besöket var bokat i förväg, och vi fick se hur de gör osten. Om man bara vill handla är det bara att åka förbi. Och handla vill man! 36-månaders äkta Parmigiano Reggianoost kostade där €13,50 per kilo, alltså med den usla svenska valutakursen knappa 150 kronor kilot. Det kändes som ett rån.... Det finns andra producenter att besöka, och jag antar att man kan få adresser på Consortiets hemsida. Jag fick en bok med adresser till alla producenter. Om vi hade haft mer tid i de trakterna hade det varit trevligt att besöka en balsamvinägerproducent och en gård som gör parmaskinka. På enoteket Il Salotto köpte vi med oss en fantastisk vinäger, Il Piccolo Mugnaio som bara kostade €23 för 250 ml.